Bakgrund till samfällighetens tillkomst.

Denna redogörelse har nedtecknats av Claes-Göran Axzell med stöd av protokoll, korrespondens och minnesanteckningar som hans far Walter Axzell gjorde under denna process.

Det är ett digert material att gräva i men jag kommer i det följande att försöka åstadkomma en någorlunda begränsad redogörelse.

Walter hade under många år gjort påstötningar till Iggesunds Bruk om att få friköpa sin och hustru Ann-Maries tomt, men alltid fått avslag.

Han var en engagerad föreningsmänniska, låg bland annat bakom Morvikens Bro- och Vägförening som den från början hette. Tillsammans med några grannar väcktes idén om att få friköpa hela fastigheten Norrala-Sund 3:4 med målet att bilda en samfällighet på samma sätt som skedde vid Långudden 1967.

I maj 1977 togs en första kontakt med Iggesunds Bruks VD som hänvisade till sin jägmästare. Denne kontaktades och sa  tyvärr blankt nej med orden ”vi säljer ingen skog – vi köper !”

Då det Inte långt därefter blev VD-byte på Iggesunds Bruk och även ny jägmästare för området, togs förnyad kontakt. Den nye VD-n med vilket Walter var bekant hänvisade även han till sin jägmästare. Kontakt togs med honom under hänvisning till att VD var vidtalad. Svar utlovades inom några veckor, och kom ganska snart med följande ordalydelse:

”vi kan tänka oss att sälja skiftet under vissa förutsättningar

1.  att vi får göra affär med juridisk person eller ekonomisk förening

2.  att vi får slutavverka för Skogsvårdsstyrelsen

3.  att vi får den likvid vi kommer fram till

4.  att vi får använda lämpligt område för upplägg och tippning i vattnet

    av det avverkade timret

5.  att vi alltså ej gör affär med varje enskild arrendator”

Därefter sammankallades samtliga arrendatorer till ett möte och tillfrågades om de var intresserade av friköp.

Av samtliga närvarande var endast ett fåtal ointresserade, naturligtvis skulle priset vara överkomligt.

Iggesunds Bruk informerades om intresset och att deras villkor accepterades med reservation för vad priset skulle bli på området.

Walter Axzell tillsammans med Rolf Forslind, Eston Magnby och Einar Wahlund bildar i juli 1977 Segelviks Intresseförening för att tillfredsställa Iggesunds Bruk. Prismässigt stod parterna inledningsvis långt ifrån varandra, men man enades slutligen om 650.000 kronor.

Finansieringen av köpet visade sig inte vara helt enkelt. Vi var nu inne i en period där bankerna i princip hade stopp för nyutlåning. Det blev nobben från affärsbankerna i staden. Söderhamns Sparbank hade vid den tidpunkten fått en ny VD, Gunnar Palm, som Walter kände väl genom idrottsrörelsen. Banken ställde upp och beviljade intresseföreningen ett lån för att täcka kostnaderna för köpet. Som borgensmän för lånet stod herrarna Forslind, Magnby, Wahlund och Axzell

Det är nu det verkliga arbetet börjar för Intresseföreningens styrelse.

Förvärvstillstånd måste sökas hos Lantbruksnämnden. Intyg måste fås från Söderhamns Kommun att de avstår sin förköpsrätt. Det gäller även för de arrendatorer vars tomtarealer överskrider 3000 kvm. Hamnkaptenen var också inblandad alldenstund det fanns ensmärken på fastigheten.

Prissättningen av tomterna var inte helt enkel då inte alla arrendatorerna kände till storleken på sina tomter. Det blev till att leta uppgifter i Byggnadsnämndens handlingar. Då alla arealer var preliminärt framtagna återstod beräkning av det kvm-pris som behövdes för att täcka alla kostnader. Priset fastställdes till 15.000 kronor + 8:50 kronor per kvm

Nu  kunde man kalla alla arrendatorerna till ett möte för att få ja eller nej till slutligt intresse för friköp. Två personer önskade kvarstå som arrendatorer. Under resans gång ändrade de sig vilket innebar att det fanns en total uppslutning för fortsatt genomförande.

Därefter kunde Lantmäteriprocessen påbörjas. Den genomfördes av Lantmätare Torbjörn Sjödal. Walter Axzell ägnade tre semesterveckor som medhjälpare vilket inte oväsentligt sänkte förrättningskostnaderna.

När mätningar var klara och arealerna fastställda, för en del med utökning av tomterna, kunde avtals-skrivningarna (30 st) påbörjas i juli 1979, underskrifter inhämtas, och därefter inlämnas till Bollnäs Tingsrätt för registrering.

Walter skriver den 28 nov 1979 i sina anteckningar ” ett etappmål har uppnåtts, åker till Iggesund med en check och uppmanar alla att inbetala sin kontraktsenliga likvid till Söderhamns Sparbank.”

Enligt ursprungsplanen skulle nu en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av Norrala-Sund 3:4. Detta sker den 15 febr 1980 på Fastighetsmyndighetens kontor i Söderhamn där Segelviks Samfällighets-förening får sina stadgar. Som första styrelse väljs den kvartett som helt ideellt rott projektet i hamn,

nämligen Einar Wahlund, Walter Axzell, Eston Magnby och Rolf Forslind.

I slutredovisningen för Intresseföreningen hade nu uppstått ett ganska stort ekonomiskt överskott. Det berodde framförallt på att många arrendatorer hade valt att utöka sina tomter. Ursprungskalkylen var ju baserad på de  tidigare arealerna. Dessutom hade man hunnit få lagfart innan planerad  kostnadsökning slagit igenom. Detta innebar att varje fastighetsägare fick 10.800 kr avräknat  i sina köpebrev som utfärdades i mars 1981.

I maj 1981 utfärdades de handlingar som var och en behövde för att söka lagfart på sin fastighet.

Under 1981 skrivs kontrakt med Söderhamns Djurskydds- och Jaktvårds förening angående jakt på området.

Detta år hade Segelviks Hamnförening bildats (arrendatorerna på Skatön), varför hyresavtal upprättades avseende mark för parkering. 1981 träffades en förlikning med Söderhamns Segelsällskap om ett markområde de behövde för parkeringsändamål. Frågan hade varit uppe i såväl Fastighetsdomstolen som Hovrätten innan man nådde en uppgörelse.

1982 blev samfälligheten registrerad hos Länsstyrelsen och därmed skulle projektet vara helt i hamn. Trodde man......

…... i april 2001 får Walter ett brev från lantmätare Sjödal som i samband med en förrättning konstaterat att Segelviks Samfällighetsförening var taxerad ägare till Norrala-Sund 3:4 medan Segelviks Intresseförening var lagfaren ägare !! Var det hade hängt upp sig hade man ingen riktig förklaring till. Problemet löstes på följande sätt: Samfälligheten köper fastigheten av Intresseföreningen för 1 kr. (man kan ju undra vem som fick kronan, Intresseföreningen begärdes ju upplöst  hos Länsstyrelsen 18 mars 1980!)

Av de fyra ursprungliga styrelsemedlemmarna i Intresseföreningen resp Samfällighetsföreningen finns idag endast kassören Eston Magnby kvar i livet, och i osedvanligt god vigör! Eston och jag har diskuterat innehållet i denna sammanfattning, och hans uppfattning är att den väl beskriver historiken.

Söderhamn 2021-12-02

Classe Axzell

En kartbild från förr.